Experternas intåg i vardagen. Vardaglig kontroll och socialpolitisk praktik i Sverige 1930-1980

Forskningsprojektet "Experternas intåg i vardagen. Vardaglig kontroll och socialpolitisk praktik i Sverige 1930-1980" bedrevs av FD Jenny Björkman. Projektet finansierades av Vetenskapsrådet och slutredovisades 2010.

Projektets syfte var att försöka förstå hur det tidiga välfärdssamhället organiserades och såg ut genom att belysa hur lokala tjänstemän tog steget in i människors vardagsliv. Varför accepterades detta nya sätt att träda in i folks privatliv?

Frågorna undersöktes genom att titta närmare på hur den så kallade bostadsinspektionen i Stockholm arbetade.

Bostadsinspektionen var en underavdelning till den lokala hälsovårdsnämnden, och deras uppgift var att inspektera lägenheterna i Stockholm.  Dels undersöktes om lägenheterna var farliga rent tekniskt - det vill säga rökgångar och gasspisar – dels ingick en kontroll av hur man bodde. Det handlade om att granska fukt, smuts, ljusinsläpp med mera. Hygienkontroll, social kontroll och teknisk kontroll förenades i inspektionen.

Bostadsinspektionen visade sig vara relativt accepterad. Endast undantagsvis uppstod konflikter, och överklaganden av inspektionens beslut.

Anledningarna till att folk accepterade bostadsinspektionen var flera:

• Bostadsstandarden i Stockholm var usel under 1900-talets första hälft.
• Bostadsinspektionen kunde erbjuda både hjälp och kontroll vad gällde bostäders standard. I de flesta fall var det hyresvärdarna (och inte hyresgästerna) som klandrades. 
• Bostadsinspektörerna saknade i princip tvångsmöjligheter. De kunde visserligen förbjuda en hyresvärd att hyra ut en lägenhet eller vid vite tvinga honom/henne att reparera/åtgärda fel, men detta var svårt att kontrollera.
• Inspektörerna ansågs både trevliga och kunniga. I Stockholm valde man att anställa kvinnor på grund av deras "kvinnliga" egenskaper. Kvinnor ansågs vara mjukare i sitt sätt, ha lättare att tilltala folk och för att undvika konflikter. De visste hur husmödrar hemma var, de förstod sig på att prata med dem, och ansågs dessutom som kvinnor ha en intuitiv hemförståelse.

Man kan tolka denna acceptans av bostadsinspektionen som att folk helt enkelt internaliserade det som tidigare lagts på utifrån. Man kan också tolka utvecklingen av bostadsinspektionen som en följd av hur det privata utvecklats över tid. Till en början ville myndigheterna skapa ett privat rum, en intim sfär också hos arbetarklassen. Detta gjordes ovanifrån. När det privata till följd av förbättrade bostäder och hem fanns på plats, blev bostadsinspektionen mer svårmotiverade eftersom det ju verkligen var ett brott mot föreställningen om det privata. Ett exempel på det är att det först är under 1950- och 1960-talet som det förekommer fall då folk uttrycker skam över att ha fått besök av inspektionen.

Bostadsinspektionen kan ses som en prisma vad det gäller den svenska välfärdsstaten och förståelsen av folkhemmet och dess sociala ingenjörer. De placerade hemmet och bostaden i centrum och menade att det var härigenom som det gick att förbättra det svenska samhället. De erbjöd råd, hjälp och ingående kontroll. De hade tvångsmedel, men förlitade sig mer på den air av vetenskaplighet som fanns kring deras verksamhet. I den dubbelheten finns förklaringen till deras framgång.

De sociala ingenjörernas verksamhet i utredningar, kommittéer och på andra normativa arenor är känd, däremot saknas idag kunskap om hur styrning och kontroll faktiskt såg ut i mötet med de människor som skulle styras och uppfostras till bättre medborgare i en demokratisk stat.

Ytterligare information

Jenny Björkman

E-post: jenny.bjorkman@sh.se