Tredje gången gillt?
Samtidshistoriker i Almedalen

På ett seminarium under Almedalsveckan i Visby, arrangerat av bl.a. Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola, diskuterades frågan om borgerlighetens maktställning.

Blir det borgerliga maktövertagandet i 2006 års val början till en långvarig borgerlig maktställning i svensk politik – i linje med socialdemokratins 1932 – eller ännu en parentes som valsegrarna 1976 och 1991? Den frågan diskuterades på ett seminarium den 12 juli under Almedalsveckan i Visby.

Arrangemanget, som till bredden fyllde en aula i Högskolan på Gotland, anordnades av tidningen Fokus tillsammans med opinionsföretaget Synovate och Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola. Efter inledningar av historikerna Torbjörn Nilsson och Kjell Östberg om tidigare historiska erfarenheter av borgerliga regeringar respektive socialdemokratiskt oppositionsarbete presenterade Nicklas Källebring och Arne Modig från Synovate aktuella opinionssiffror om medborgarnas syn på regeringens insatser.

Därefter följde en paneldebatt mellan de fyra regeringspartiernas partisekreterare Per Schlingmann (m), Erik Ullenhag (fp), Lennart Sjögren (kd) och Anders Flanking (c). Debatten leddes av Fokus chefredaktör Karin Pettersson.

Torbjörn Nilsson jämförde i sin inledning förutsättningarna för de borgerliga partierna i regeringsställning efter valsegrarna 1976, 1991 och nu senast 2006. Utifrån den parlamentariska situationen, samarbetets karaktär, landets ekonomi och tillgången på erfarna politiska tjänstemän hävdade han att alliansen jämfört med tidigare har närmast ett guldläge. Några större splittrande frågor, som kärnkraften och skatterna 1976-1982 finns inte. Ekonomin är också mycket god, jämfört med kriserna under de tidigare regeringsförsöken. Skulle man däremot misslyckas kan det borgerliga samarbetet få stora svårigheter efter valet 2010.

Kjell Östberg konstaterade att SAP i oppositionsställning, en situation som blev närmast en chock 1976, utvecklat sin förmåga att bedriva oppositionspolitik. Generellt sett har man inte varit särskilt villig att försöka fälla de borgerliga regeringarna, däremot gärna försöka vinna över någon av mittenpartierna. Någon återgång till socialdemokratisk politik (”återställarpolitik”) väl tillbaka vid makten har det heller inte blivit. Kanske man efter 2010 lanserar tanken på en stor koalition mellan det gamla och det nya arbetarpartiet, s + m? Båda sidor kanske då har förlorat intresset för de mindre partierna och moderaterna fått smak för makten, avslutade Kjell Östberg, och poängterade att det rörde sig om en spekulation och inte säker analys.

I debatten försäkrade de fyra partisekreterarna att man lärt sig av erfarenheterna. Samtidigt poängterade moderaternas Per Schlingmann att avgörandet kommer först vid valet 2010. Att titta i backspegeln var inte särskilt angeläget. Synovates uppgifter att en högre andel av medborgarna ser moderaterna som ett parti för de välbärgade än tidigare kommenterades även där med att bilden skulle förändras när regeringspolitiken genomförts fullt ut.

Läs sammanfattningen av Södertörnforskarnas inledning här [PDF, 28 kb]